På djupt vatten och strandhugg á la Robinson

Hej igen. Avfärd från Cascais 22 augusti i strålande sol och med en glatt vinkande Claes på kajen. (Vet ej om han bara önskade oss trevlig segling eller om han var arg för att vi tömt hans trevliga och välfyllda bar men kul att han kom för att vinka av oss.)

Gungig första dag med slör och tryck i seglen. Alla fick snabbt till sjöbenen och livet ombord började anpassas till de 480 nm som låg framför oss på vägen till Porto Santo.

Vaktlagen sattes upp med Peter, Linda och John i styrbords vakt och Elisabeth och Micke i babords vakt. 3-timmars vakter mellan kl 21:00 och till 09:00. Första natten kom alla snabbt in i vaktgången och fick beskåda både en formedabel solnedgång, fullmåne och soluppgång. En stackars flygfisk strök förbi Johns öra och landade på Linda innan den oturligt nog hamnade under en sko.

Dag 2 till sjöss med lugnare sjö och mer moln. Även en och annan REGNSSKUR passerade över oss för första gången sedan Irland!!!!!! Ut från Cascais visade termometern på 17 grader i vattnet men steg nu timme för timme och är nu uppe i 24,5 grader – det vill säga hopp om livet och badbart! För andra dagen i rad åt vi en härlig middag enligt Lindas och Mickes förberedda och välkomponerade recept. En fjäder i hatten för dom och La Defiance har numera 2 egna stjärnor i besättningens recensioner över bra sjökrogar på Atlanten.

Gnissel ombord.
Anledning ett var att nu började nattpassen att kännas och kroppar och huvuden meddelade att mer vila behövdes. Inget ovanligt vid segling i flera dygn – alla vill vara aktiva och med och segla både dag som natt. Kruxet är att man även behöver gå ifrån och få egen tid och vila för att i övrigt fungera dynet runt. Testa själva att sova 2,5 timmar och sedan vara ”alerta” i 3,5 timmar för att sedan sova 2,5 timmar igen och sedan rulla detta schema i flera dygn. Dag tre hade detta löst sig och alla började komma in gemensamma rutiner.

Gnissel nr 2 är att den stora kylen (med all öl!!!!!! 🍺) behagade att sluta kyla ölen och alla andra kylvaror som behövdes för sista 2 dygnen. Men eftersom båten är välutrustad finns ytterligare en mindre kyl som räddade det nödvändigaste. Har dock inte samma syn som skepparen vars om är nödvändigast att kyla så det blev till att dricka ljummen öl 😩.

Dag fyra skruvades förväntningarna upp inför angöring Porto Santo. Alla spanar för över, räknar ut den teoretiska möjliga distansen att se land över horisonten. (Kommer ni ihåg formeln för att beräkna detta??? (Roten ur (H+h))*2,08)

Till sist kan vi skymta landkonturen i diset och sedan tar det som vanligt en ”evighet” innan vi är framme vid huvudön. Får en ankarplats innanför pirarna och avnjuter sista middagen tillsammans med en välförtjänt ”ankardram”.

I väntan på kajplats badades det och fixades det ombord och väl till kaj var allt rent och fräscht. Följande dagar åktes det med sightseeing-bus, åts på restaurang vid stranden och dracks det den lokala drinken Poncha i alla möjliga sorter. (Vilket är huvudorsaken att denna reseberättelse skrivs först nu 🥳🥴 ).

Igår tisdag anlände Cecilia och Anders och vi förenades över en ny omgång Poncha och god mat för att idag onsdag lägga ut med alla sju ombord och sätta kursen mot Madeira.

På återhörande // Inbäddade reportern på La Defiance