Över Biscaya

Måndag kl 19 – klart att lämna Crosshaven.
Regnet har dragit förbi och himlen klarnat. Vinden fortfarande frisk men börjar vrida till fördelaktig riktning, dvs från SV till V och förhoppningsvis till NV så småningom. Detta innebär att vi nu har ett väderfönster med hård vind 8-12 och 15 i byarna samt kraftig sjö det närmaste dygnet men sedan avtagande och vridande emot för att sedan vrida med resten av seglingen till Muxia i nordvästra Spanien som är planerad angöringshamn framåt fredagen.

Under segel kl 20:00 och sol. 540nm framför oss samt kraftig sjö låringsvis om styrbord. Bra fart och rullande gång med fock och två rev i storen. En hård natt i den kraftiga sjögången som antingen lyfter akterpartiet och skjutsar oss i sida och framåt eller lyfter fören så att vi rullar över och lovar. Med andra ord en dans på vågorna i nattmörkret. Efter en stund kommer en fullmåne fram som skiner upp havet och vågorna för oss och ger en oförglömlig inledning på överfarten.

Två-timmars vakter där en sköter båten och styrning i vågorna medans den andre sover och utför allehanda bestyr så som mata kölsvinet, kalibrera synvinkeln, putsa skeppsklockan och visslandes kontrollera kryssvinkeln. På min frivakt frågade jag om det gick att hämta ut en rostknackningshammare – och skepparn svarte ”Finns ej ombord, detta är en nöjessegling!!!”. (På Älvsnabben fanns ett ”oändligt förråd” av denna styggelse, dvs rost och hammare). Tack vare många bidragsgivare överlever vi natten med allehanda sorters godis.

Tisdag med fortsatt bra vind, kraftig sjö och med en fart på mellan 6 och 9 knop. Framåt lunch avtagande vind för att så småningom stötta med gjutjärnsgenuan. Första 24 timmarna avverkades 160 distansminuter och vi kände oss nöjda.

Tid att prata gamla minnen. Första resan över Biscayabukten gjorde vi med Älvsnabben, flottans långresefartyg. Minnena vaga, troligtvis på grund av dåligt väder i november och sjösjuka för min del och minnen av hårt slit med städning av en gammal rostig överårig dam som ”Snabben” var. Det var hennes näst sista resa och hade enkelt klarat dagens regler för pensionsålder. Må hon vila i frid men det var i och med denna vår gemensamma långresa som drömmen om långsegling med egen båt föddes.

Tisdagen avslutas med riktig mat – Mickes färdiggjorda nudelgryta med kyckling – underbart gott! Medans vi tar oss från ett vädersystem till nästa hälsar fåglar, delfiner och valar på. Delfinerna är djärvast och leker kring fören men även en fågel gör försök att landa på båtens solpanel. Ljudet av en val som blåser på nära håll dvs inom 100 meter är en häftig upplevelse.

Onsdag förmiddag kommer äntligen ljumma SV vindar som skall ta oss ända ner till Spanien. SV innebär en kryssbog för styrbords halsar med bra gång rätt söder ut. Jag har fått ordning på sjöbenen och kan sluta oroa mig (hoppas jag) för ”karusellsjukan” – Gustav vet vad jag menar.

Laddar ner väderkartor från satelliter över våra huvuden som säger lätta vindar och lovar NV framåt torsdagen. Vi tuggar höjd och minns hur det var förr. Mickes och min tredje passage av Biscaya var med egen båt – Hustler 35 – tillsammans med Rune och Stefan. Väder fick man via BBCs utsändningar på en knastrig radio. Som tur var fanns inte Spotify utan vi hade en bandspelare och spelade in vädret så att vi inte missade alla ”Gailwarnings” som förföljde oss i och med att vi nu var inne i slutet av oktober.

En lustig incident  var när jag satt och halvslumrade på min vakt (numera prespergerat) under sprayhood medans vi kämpar på i hård motvind. Plötsligt lyser en strålkastare upp hela sittbrunnen och jag far upp klarvaken men förvirrad. Sydvästen blåser i havet när jag sticker upp huvudet ovanför sprayhooden och möter kulingen. Inser snabbt mitt misstag då strålkastaren var månen som fick för sig att titta fram – likt den härom natten.

Idag har vi tillgång till väderkartor som laddas ner via satellit, digitala sjökort och AIS-signaler som visar alla kringliggande fartyg samt varnar om kollisionsrisk finns. På vår segling med  Hustlern för 42 år sedan fick man spana i natten, orientera sig med radiopejl och navigera med död räkning på papperssjökort vi samlat på oss från andra långseglare och från flottan.

Torsdag – ingen NV men BLÅTT HAV!!! – dvs sol och blå himmel som ger havet en fantastisk blå färg. Vinden under 3 m/s och rätt emot så vi får stötta med motorgång för att inte hamna för djupt in i Biscayabukten. För 42 år sedan planerade vi för 4 dagars översegling som blev sju och när vi närmade oss spanska nordkusten och A Corona (kuststaden och inte dito öl eller pandemi). Maten och orken tröt och vi hade sjökort för att kunna angöra A Corona. Problemet var bara att dimma mötte oss och med vår begränsade navigationsutrustning var det inte tillrådligt att angöra hamnen. Så beslutet var enkelt – vi satte i stället kurs mot nästa planerade angöring – Madeira!! Ytterligare 7 dygns segling utan färsk mat men med en massa konserver i förrådet tog vi oss dit men det är en annan historia som jag eventuellt återkommer till.

Torsdagen var en dag för ”klart skepp” dvs att göra sig klara att möta fienden Orca. Några (ca 15 stycken) späckhuggare har fått för sig att det är kul att leka med segelbåtar och dess roder. De håller till mellan Gibraltar och Corona i norra Spanien) och följer i första hand tonfisken som är deras favoritlunch. De senaste 3 åren har omkring 600 båtar rapporterat att de attackerade av orca som bitit och puttat på deras roder. (Någon har räknat ut att det rör sig om ca 1-2% av alla förbipasserande segelbåtar). Micke är påläst och följer (hör och häpna) den facebookgrupp som finns kring dessa orcas. Enligt Micke gillar dom inte höga smällar, onormalt ljud och konstiga saker i vattnet. Det vill säga – våra vapen är Kina-puffar i byttor med sand och sten, aluminiumrör att väsnas med samt kättingar med små draggar (sådana som spöken brukar rassla med) applicera strax under vattenytan och slutligen sand att grusa deras ögon och omdöme med. Vi är redo för strid men hoppas så klart att dom inte är på lekhumör just nu och håller till på annat håll.

Kan eventuellt tillägga att vattentemperaturen nu har stigit från 15 grader på Irland till över 20 grader!!!!! Det tar sig och första badet närmar sig!!!.

Fredag 26 juli – Motorgång sedan igår kväll och – hör och häpna – spegelblankt vatten och då pratar vi om Atlanten!! Men med en fantastisk stjärnhimmel. Nattvakten rena njutningen med måne och stjärnor så långt ögat når.

Börjar närma oss Spanska kusten på morgonen och håller utkik efter orcas. Lite spända men luras av några delfiner att gå upp i klart skepp och inte stridsstationer och bemannar ledningscentralen där konstiga dofter kommer från plottingbordet. Blåser snart faran över och kan lugnt ta oss in till Muxia och angör bryggan kl 14:04. Snabb avspolning av båten som är saltindrängt efter ca 4 dygn till sjöss. Ännu en gång har vi lyckats bemästra Biscaya och tar oss en välförtjänt ”komilandare” på akterdäck iklädda kortbyxor och T-skirt” för första gången under resan (alltså inte komilandaren!). Så Linda – du hade helt rätt – ”Nu är vi på väg och äventyret är i full gång”. Ser fram emot din ankomst i Porto.

Hälsningar besättningen ombord på La Defiance.