Muxia och Muros – Spansk hetta

Hej igen alla läsare av bloggen. Ber om ursäkt att det blev ett uppehåll men vi behövde ställa om oss vilket tog sin lilla tid. Inte omställning från Biscayas vågor och vaktgång utan från chocken att komma från den Irländska kylan och till den spanska solen. 28 grader i skuggan, inte ett moln på himlen (= inget REGN). Som tur är är det mellan 17 och 19 grader i havet och med diverse lömska trick har nu båda besättningsmännen badat i det uppfriskande och salta vattnet.

Muxia – första hamnen efter Biscaya blev en trevlig anhalt på vägen söderut. Träffade flera andra långseglare varav en skulle segla med samma eskadersegling som vi och med samma rutt ner till Kanarieöarna så vi lär ses igen. En holländare som var ute på sitt 6:e år samt en trevlig svensk seglare vid namn Thomas som seglat från Sverige tillsammans med Annika. De njöt av livet ombord och seglade i korta dagsetapper och utforskade alla små orter på vägen söderut. Thomas gav oss goda råd samt introducerade mig för en spanska specialiteten som jag som tur är glömt bort namnet på. Vi känner till dom som ”långhalsar” – ett snäckdjur besläktat med havstulpanen och som växer på klippor och båtbottnar. Ja, Rune – det var sådana som vi med mycket möda skrapade av från Cocktails (=Hustlerns) botten innan överfarten till Brasilien från Cap Verde. Men inte är man sämre än att man kan ompröva inställningen till dessa krabater – otroligt gott med en massa smak av havet. Fick även i mig en omelett med alger för att fullborda en middag med havets läckerheter. Tack Thomas för en mycket trevlig kväll som sent skall glömmas!

Orten Muxia är ett litet fiskesamhälle inklämt på en halvö med havet brusande mot klipporna. För att sträcka på benen bestämde Micke och jag att vi skulle bestiga ortens berg – 6.800 cm över havet – Fin utsikt och en kall öl som belöning när vi utmattade var tillbaka ombord.

Söndagen den 28 juli var det förliga vindar för segling söderut och vi satte segel i en frisk nordlig vind. Seglade längs den dramatiska Galisiska kusten och passerade den beryktade klippan Cap Fisterre med sin fyr högt ovanför oss. Angör Muros skyddade hamn på söndag eftermiddag i avtagande vind.

Muros med anor från 1200-talet är en mysig fiskeby med trånga gränder och vackra stenhus. I och med att hamnen är så skyddad för alla typer av vindar blir det samtidigt riktigt varmt. Siesta införs ombord och den gäller från kl 10:00 (så att vi skall hinna få i oss frukost) och varar till 19:00 då magen börjar kräva någon annan näring än kall öl intas.

Tisdagen planlades för en tur till San Fransico – inte den borta vid Stilla Havet utan playan längst ute i bukten som vi såg på väg in till Muros. Sköna bad och sand mellan tårna var en härlig avkoppling.

Som ni ser går det ingen nöd på oss ombord på La Defiance utan vi njuter av dagen och ser fram emot nästa hamn på vägen. Ännu inte riktigt bestämt beroende på hur väder och vind utvecklar sig och vilka hamnkaptener som tar emot oss med öppna armar.

Återkommer om några dagar när vi har tagit oss vidare söderut.
Hälsningar Micke och John från La Defiance.