Las Palmas till Mindelo / Kap Verde

Hej alla goa och glada följare.
Sitter just nu på fördäck och förbereder nästa reseberättelse. Har just saltvattensduschat på badbryggan i 27 gradigt havsvatten och har fikat i sittbrunnen med övriga ombord på La Defiance. Njuter av solen som börjar närma sig den obrutna horisonten medans vi slörar i bra fart med Code 2 och full stor. Vattnet forsar kring fören och ljudet av vågorna som bryts av förstäven inspirerar till ett resebrev från vår färd sedan vi lämnade Las Palmas. Tänkte att det kunde vara kul att höra hur man fördriver tiden under de 865 distansminutrarna ner till Kap Verde.

Som ni redan vet startade vi 2 dagar efter övriga fältet (som ni kan följa via appen YB Race och välja ARC Plus med start 10 november), allt för att försäkra oss om att kapten Koch återhämtat sig tillräckligt från sin rosfeber. Han är nu tillbaka och i sitt esse att på ett tryggt sätt föra sin besättning och båt vidare mot Västindien.

Startade på tisdag eftermiddag i fint väder men överraskas av ett kort regnväder – första sedan vi lämnade Sverige (med flyg). Vakskiften ordnades upp och vi går i vakt från klockan 20 till 8 i par och i tre timmarspass. Bra segling och kommunicerar med en annan svensk båt som heter Hilma och skall samma väg som vi. De avser att gå närmare Afrika de prognosen säger lätta vindar om man går raka vägen mot Kap Verde. Eftersom vi har en tid att passa och en massa diesel ombord väljer i stället att gå raka vägen mot mål. Vi vill ju som sagt komma ikapp övriga flottan om 94 båtar och vara med på återstarten av ARC+ från Kap Verde till Grenada den 22/11 men också hinna ta en eller två kalla öl i baren och ljuga med de andra seglarna..

Kommer in i vakthållningen med vissa trötta ögon men håller liv i varandra med diverse skrönor och annat ljug. Micke o Madde bildar är styrbords vakt och Linda och jag är babords vakt. Det vill säga omvänd ordningen från tiden ombord på Älvsnabben vilket nu så här 47 år senare ger en balans i livet.

Dag 2 har vi fin gång med en härlig dyning som rullar in från något oväder på Nordatlanten som troligtvis redan drabbat er hemma i Sverige när ni läser detta. Eftersom vi nu har tappar kontakten med världen, dvs inte har någon mobiltäckning blir alla något rastlösa. Alla obesvarade frågor som annars skulle googlats upp, bildar.en stor hög i sittbrunnen som gör att metacenterhöjden nu måste beräknas om. Endast Micke har nu viss kontakt med världen via den satelituppkoppling vi har med för väderkartor och information hur övriga båtar ligger till – ”kul läsning!” – Yaght La Defiance, position 95” ”First boat is the Norwegian yacht Born to Run”. Usch vad förödmjukande med en svensk sist och en norrman först ”som vanligt”.

Efter det att halva Micket konto nu försvunnit via ett STORT antal pushmail och gjort skepparen vansinnig på alla IT-providers över hela universum lyckas vi till slut ladda ner väder. Prognosen visar som tidigare mycket lätta vindar framför oss. Mycket riktigt mojnar vinden och vi får sätta gjutjärnsgenuan som börjar tugga oss igenom stiltjen. Bättre vindar väntar dag 3. Äter mycket god mat under dagen och ansvariga för matplanering har gjort ett fantastiskt jobb – guld värda!!!!.

Dag 3 – men va f-n!!!!!!!! Ännu inga vindar. Okej, vi har ju gått om diesel så vi tuggar på och inväntar nästa väderprognos. Annat var det på första resan då vi hängde över radion – ja det var före satelliternas tidevarv och väntade på BBCs väderprognos som ALLTID inleddes med ”Gali warning al areas” och sedan kom det en massa Boufore vilket är lika med kuling eller storm.

För att göra en låååång historia kort. Stiltjebältet bara växte och växte och all diesel som vi hade i överflöd börjar nu bli kritiska droppar – överväger att spä ut me båtens förråd av rom men skepparen meddelar att detta sker över hans döda kropp. Vi måsta få vind om vi skall komma fram i tid. Så efter ca 500 distansminuters motorgång kommer äntligen vinden och då pratar vi om kvällen dag 5!!!!!

Lite segling har det blivit så helt lottlösa har vi inte blivit. Dessutom ger stiltje och spegelblankt hav så långt ögat når fantastiska soluppgångar och nedgångar och vi har dessutom en helt otrolig fullmåne som lyser upp vår färd iver det spegelblanka havet. Vi har kunnat stoppa för att bada mitt ute på Atlanten så nog har vi kunnat njuta av färden – trots den uteblivna vinden.

Vi har dessutom haft besöka av flygfisk som lyckades flyga in i sittbrunnen och skrämde slag på tre fjärdedelar av besättningen. Solbadande sköldpaddor och delfiner har vi glidit förbi och sjöfåglar mitt ute på havet seglandes förbi strax ovanför havsytan. Saknar dig Peter Koch som kunde berätta vilka fåglar vi såg och en massa extra info kring dessa plus allt annat du förtäljde under våra nattvakter. (För er som följt oss sedan tidigare vet ni att Peter och Elisabeth var med från Cascais till Madeira.)

Vaktgången har justerats till att Linda och Madde bildar par och Micke och jag får gå var för sig. Tror att damerna ombord tröttnade på Mickes och mina skrönor om hur det var förr på detta hav och mutade vaktchefen efter andra natten till att sätta gubbarna i egna separata vakter så att ingen behövde höra detta ordflöde – mer än de själva vilket de tycks gilla.

Det är nu måndag och vi har 140 nm kvar med bra gång i skutan. Tävling utlyst om när vi tror vi passerar mållinjen. Mitt tips är i morgon eftermiddag kl 15:34 men berätta inte detta för övriga ombord. Vi ser fram emot att återse 🇨🇻 Kap Verde (dvs Micke och jag – tror att alla gamla synder är preskriberade) och Linda och Madde för första gången. Linda längtar efter en god kopp kaffe med en kaka till. Vad Micke och jag drömmer om behöver jag knappast skriva men gör det bara för att reta er andra -En stor kall 🍺ÖL!!!!!

Återkommer inför avsegling Mindelo och återstart av ARC+.

Hej då så länge önskar fördäcksgasten John.