Starten har nu gått mot Grenada

Hej
Starten har just gått för överseglingen till Grenada. 2150 nm ligger nu framför oss med härliga passadvindar som driver oss framåt med god fart. Fältet är samlat ännu så länge dvs 95 båtar seglar nu mot samma mål. Några är ute efter ”line honorera” och sätter alla tillgängliga segel men får då jobba hårt och kämpa för att hålla båten hel. En annan grupp båtar tar det mer lugnt, njuta före maxa och segla bekvämt och komma fram hela och utvilade. Gissa vilken kategori vi tillhör – helt rätt – 1 av 4 tillhör den första kategorin medans övriga 3 är inbitna kategori 2:are så jag har blivit nerröstad. Annars skickas jag antingen ner i båtens minsta innandömen eller hissas upp i masttoppen. Har nu provat båda och det blir till att anpassa mig till lata-dagars-segling. (Vilket passar mig bra men det vill jag inte avslöja)

Men först en liten återblick. Senaste resebrevet skrev jag på väg in mot Mindelo på Kap Verde. Mottagandet var översvallande varmt och hjärtligt – ”You Madde it!!!” Och liknande kommentarer fick vi från alla båtar och på bryggan stod tävlingsledningen och tog emot. Snabb dusch och rakt upp på prisutdelningspartyt med dryck o mat i massor. En GT i varje ben så stod man stadigt igen och kajen slutade att gunga under fötterna.

Arrangören hedrade oss för vår insats och att Michael tillfrisknat så väl att han nu är fit for fight. De meddelade samtidigt att vi inte blev sist eftersom vi gjorde etappen utan tävlan så hedern är tillbaka och vi slapp skämmas över att som svensk stå sist på resultatlistan som för övrigt toppades av en norsk båt. Enligt Henrik Hannus info borde de klassas som fusk då de är både unga och extremt duktiga seglare och som alla normen tävlingsinriktade. Vi har framfört detta till tävlingsledningen och lagt in en protest. Avslogs dock med motiveringen ”svensk avundsjuka”.

Tiden i Mindelo har gått åt till att gå igenom båten. Som bilderna visar innebär det som sagt att jag tvingas ner i varje krypin eller hissas högt upp i masten. Men i ena fallet blir utsikten fantastisk. Linda och Madde inventerade vard som var kvar av förråden och har sprungit gata upp och gata ner för att hitta butiker där de gått att komplettera förråden. Bra jobbat och med fyllda förråd är vi nu reda för överfarten.

Självklart har även snack med andra båtar ingått i tidsfördrivet. Alla har sina historier att berätta och det är fantastisk att ta del av dessa från en massa olika båtar och nationaliteter. Ny kontakter och vänskapsband skapas lätt under dessa förhållanden.

Till alla vänner hemma i Sverige, Norge och Indonesien – tack för alla underbara kommentarer vi får från er. Det är verkligen kul att läsa och hela besättningen skrattar gått. LP, Micke hälsar och tackar och vill gärna ha Ugglas senaste -”Poste restante  Grenada attention La Defiance capten Koch”.

Nu börjar strax den långa radiotystnaden. Vi får se om det är 4 internettvrak svultna på bristen av digital kontakt med omvärlden eller fyra utvilade och mentalt återladdade besättningsmedlemmar som angör Geogtown om 12 till 14 dagar. Hoppas och tror på det senare.

Tag väl omhand om er och skotta på (hörde att första snön fallit). Själva skotar vi för undanvind och njuter av havet, vågorna och tar oss dit vinden för oss.

Vi hör igen på andra sidan.
Hälsningar besättningen på La Defiance -Linda, Micke, Madde och John.