Merry Christmas på er alla!!!

Delta resebrev blir en kombinerad julhälsning och reseberättelse från Karibien. Skriver detta sittandes i sittbrunnen på kvällen den 22 december, liggandes för ankar i Admiralty Bay på Bequia. En helt fantastisk plats här på jorden.

Runt omkring oss ligger det ca 150 andra långseglare med sina ankarlanternor och vissa med förstärkt julbelysning – allt för att påminna om att det nu är jul – trots klädsel badbyxor efter kvällsdoppet i den 28-gradiga böljan. Ljumma vindar smeker min solbrända hud och det är fortfarande för varmt att krypa ner i bingen. Men man skall inte klaga!!!

På julafton har vi ett Sverigebord organiserat av Dagmar, inte personligen utan Katarina och Arto har fixa det för ett antal båtar. Programmet innehåller glögg ombord på släcktbåten Helios med Ann-Louise och Christer innan vi flyttar in till stranden för kubbturnering och andra jullekar innan det blir lokalt julbord med fish of the day eller lobster. Såg en sådan gömma sig under ett korallrev bakom hundratals fiskar vid min dagliga snorkeltur idag. Återkommer med bilder från julfirandet i nästa blogg.

Seglingen från Grenada och upp till Bequia har varit precis så skön som segling i Karibien skall vara förutom ett undantag som jag återkommer till. Vinden var ca 8-12 m/s halvind med en härlig havssjö där Atlanten ligger på eller mer lugn men lynnig vind bakom de höga öarna. Lagom långa dagsetapper på mellan 12 till 30 distansminuter. För er vana att segla i svenska vatten finns dock en STOR skillnad. Här är klädseln kortbyxor och keps, inte dubbla underställ under sjöstället (det är ju faktiskt december och dagarna före jul).

Två gånger tidigare har jag färdats i dessa farvatten. Första gången 1977/78 då jag var kadett på Älvsnabben. Jul firades med långbord på akterdäck liggande för ankar i en vik på Mayreau. (Uppassad av kadett Wikström vilket hörhöjde smaken på julskinkan något otroligt). Den kvällen är en av mina starkaste minnen från den resan men fler skulle komma. Den andra gången var när Micke, Rune, Stefan och jag var tillbaka i Karibien med egen båt (efter att först förvirrat oss ner till Brasilien i tre månader och förblindats av det landets ”skönhet”. Väl tillbaka i Karibien med Cocktail ankrade vi i den fantastiska natursköna ögruppen Tobago Cays. Där firade jag min 24e födelsedag med tårta i sittbrunnsluckan och dykning efter elektriska rockor. (Kliar man dom mellan ögonen viftar dom på sina breda fenor men kliar man dom under hakan blir de arga och simmar och gömmer sig i sanden.)

Denna gång var seglingen upp från Grenada till Carriacou och Union Island inte lika fantastisk. Vi mötte öar och samhällen som alla mött det värsta man kan uppleva (tror jag). Orkanen Berry drog fram här i augusti och förstörde en massa av infrastruktur och människors liv och drömmar. I Carriacou låg det ca 15 avmastade båtar hårt ansatta av stormen och några med söndertrasade försegel fortfarande hängande i förstaget. Ännu hårdare drabbade var Union Island. Hamnen vi angjorde var helt sönderslagen och de kvarvarande boende gjorde vad de kunde utan synligt stöd från myndigheter – tragiskt. PS – Palm Island är numera Palm Island utan Palmer – ni som varit där vet vad detta innebär.

Men det fanns ljusglimtar. På Union Island låg vi ankrade nära en liten ”hydda” uppbyggd på ett sandrev. Vi tog oss dit med dingen och det visade dig vare ett par kreativa damer som startat upp en restaurang och bar där vi satt och åt mycket gått, drack öl och vin och njöt av att det faktiskt finns hopp. Rikligt med dricks kändes helt rätt till dessa trevliga damer.

Besöket på Tobago Keys blev lika minnesvärt som tidigare. Ända skillnaden var att antalet besökande båtar var fler och större. Men vattnet lika fantastiskt turkosblått vatten och även rockan var kvar. På kvällen avnjöts en härligt grillad lobster med tillbehör = en massa öl. Vår kock hade upplevt orkanen och berättade om hur det var att vara i stormens öga – rörande.

Två dagar tillbringade vi sedan i viken Salty Whistel Bay på Mayreau. Två härliga dagar med bad, snorkling och middag på en av de lokala strandbarerna med en otroligt god Pinacolada (eller tre).

Men nu är det som sagt jul och vi ligger i Bequia. En ö som ej drabbats av orkanen utan här är Karibien precis så underbart som det skall vara. Svenska, norska, danska, engelska, franska mm båtar ligger ankrade i viken och en del är bekanta sedan ARC+ överseglingen och gummibåtarna hälsar glatt när de far förbi.

Nu börjar det snart bli dax att knoppa in och hoppas att även tomten finns och kommer på besök – för jag har varit hyfsat snäll hela året. Hoppas att han hinner med att även hälsa på er alla – om inte får ni förtrösta er med att det kommer ytterligare något mer resebrevet från oss på La Defiance framöver.

En riktigt gud jul på er alla och lev väl.
Hälsningar John med övriga ombord.