Slutet på ARC+ och början på Västindien äventyret

Hej
Nu är det dags att summera äventyret med ARC + det vill säga överseglingen från Gran Canaria via Kap Verde och till Grenada. I förra resebrevet närmade vi oss målgången. Den passerades kl 20:49 och alla ombord kände stor lättnad och glädje över att vara i mål. Stämningen steg ytterligare när vi en timme senare lade till mellan superyachterna i marinan och fick var sin reeedig rumpunch med en massa tryck i. Satt fint efter att vi blivit sjörullade i drygt 15 dagar. Bättre mottagande får man leta efter men ännu bättre blev det när Pete från Blue Goose bjöd på EN PIZZA!!!!! Stort tack från en svulten besättning!

När sedan Gloriana med Michaels husläkare ombord lade till strax efter oss var det vår tur att stå på kajen och hurra och som tack fick vi smaka på härlig bubbel. Ja på detta sätt förflöt de första 2 dagarna – båtar anlände och fick hurrarop och varje kväll var det välkomstpartyn med fri rumpunch. Inte helt lätt att tänka klart under rådande förhållanden. Den ena bedriften till sjöss byttes mot ryggdunkar och en och annan Caribe (=lokala ölen). Men till slut slutade marken under fötterna att gunga och vi kunde återgå till båtfix och tvätt av oss själva och saltdränkta kläder.

Promenad i St George med vådliga bussfärder samt en heldagstur runt ön hans med. Ja Lasse, rom provades efter att vi fått se hur den blir till enligt gammeldags produktionsmetoder som härstammar från 1850-talet. Men så blev det rom med krut i – 75% som även fanns i en ”utspädd” version på 69% för att kunna flygas hem. Kommer att drickas med andakt då inget skyddsombud i världen (=sverige) hade godkänt en sådan tillverkningsprocess. Om jag jobbat kvar som förbättringskonsult skulle jag kunnat förenkla och försköna denna process, mot betalning i natura = rom såklart. Vattenfall och chokladtillverkning ingick även i rundturen men minns inte så mycket efter att ha stoppat huvudet i en tunna med ren rom.

Jag Passade på att ta chansen att gå på djupet med mig själv. Efter ett refrechment dyk i polen blev det två härliga dyk med både vrak (INTE lika med mig själv) koraller och härliga fiskstim av olika sorters korallfiskar. En underbar dag under ytan med härliga minnen som tyvärr inte finns på bild men tro mig på mina ord – jag njöt och var lycklig hela tiden.

Men livet och verkligheten görs sig påmint även om man är i sjunde himlen. ARC-seglingarna är förknippade med en massa säkerhet vad det gäller utrustning och regler. Men trots detta händer det saker som påminner en om att saker händer och att livet är en balansgång mellan hopp och förtvivlan. Väl i hamn fick vi ta del av nyheterna ett en person fallit överbord och en båt sjunkit i den andra ARC-seglingen som startade en vecka efter oss. Tragiskt och förskräckligt. Till detta skall läggas att en skeppare i vår flotta tragiskt gick bort när hans båt låg tryggt förtöjd vid kajen. Allt detta gav lite sordin på avslutningen av vår ARC men samtidigt påminns man om att livet måste levas och levas nu, det vill säga – beslutet att segla med La Defiance är mer rätt än någonsin.

Eftersom Madde födelsedag innfan sig till sjöss och jag utlovat bubbel och middag besökte vi restaurang Aquarium. Ett fantastiskt ställe precis vi stranden med ljudet av vågorna som rullade in samtidigt som vi drack bubbel och åt hummer och njöt av livets goda.

Väl tillbaka i båten började nu förberedelserna för att segla norrut. Närmast på tur står Carriacou som även besöktes på färden för 42 år sedan. Efter bunkring av mat och vatten kastade vi loss från Grenada och hade en härlig sträckbog norrut och kom fram på eftermiddagen, kasta ankar och sjösatte jollen. Skriver detta den 3e advent sittande i sittbrunnen kl 21:30 i kortbyxor och med tunna skjortan fladdrande i den ljumma kvällsvinden. Måste tillstå att det är en njutning av vara här och få chansen att uppleva detta igen och påminnas om hur härligt livet kan vara.

Nu skall jag skicka denna text till redaktör Axel B-C som föredömligt monterar bild och tex tillsammans så att ni alla får en chans att uppleva hur vi har det ombord på Le Defiance. Ett stort tack till er alla som kommit med kommentarer på dessa resebrevet.

Så till nästa text – lev väl och njut av stunden vilket för er lär vara julen och allt underbart som kommer med den.

Ta hand om er så länge – Hälsningar John